|
En av mina högsta drömmar har gått i uppfyllelse och det känns nästan overkligt. Man måste följa sitt hjärta och inte styras av andra. Man måste våga för att ta sig vidare och så länge du vet, så blir det rätt.
Allt började för kanske elva år sedan. Jag var inte mer än tio år. Och det var nu, en sommar på bluesfesten i åmål, jag skulle träffa min livs kärlek. Det visste jag inte då och jag vågade inte ens hoppas på det. Men det var något med den där blonda killen i page, men ögon som igen annan. Det var nog dem ögonen som jag sett mest in i genom alla år.
Jag föll för hans barnsliga skarm och gick några år innan vi skulle mötas igen men jag tittate efter honom de kommande åren, men inget spår av honom.
Ett stort kalas där folk fick tälta på gården och myste till livemusik, det var där vi möttes igen. Den sista kvällen av festen gav jag honom en puss på hans kind, det var mitt första tecken att jag skulle älska honom för alltid.
Jag har ägnat timmar med honom i mina tankar och det har inte funnits någon som har tagit mitt hjärta som han gjorde.
Gymnasietiden kom och vi hade kontakt genom fenomenet facebook och pratade lite smått emellanåt. Jag hade haft två pojkvänner de senaste fyra åren och jag var singel. Jag åkte till Arvika där han bodde under helgerna och nu hade det gått många år sedan vi sågs. Det blev en fin helg hos honom, men jag visste inte hur jag skulle bete mig och jag ville så gärna säga att jag längtat så efter honom. På söndagen åkte jag hem igen om att det inte skulle ta så lång tid tills nästa gång, det gjorde det inte heller. Jag fick en betald utflykt med mitt ex och en vän till honom, vi åkte tåg och taxi för nio hundra kronor för att komma till Arvika bara för att jag ville träffa honom igen. De var då allting skulle bli bra trodde jag. Men jag gick därifrån med solen i ryggen och återigen hoppas på att han skulle förstå.
Det blev sommar och jag tog studenten och träffade en ny kille som blev min pojkvän i lite mer än ett år. Jag fick uppliva en familj jag aldrig mött tidigare, en familj som äter middag ihop, som delar tankar och ideer, som visar kärlek och rättvisa. Jag kände mig trygg där och jag älskade dem. Och jag älskar dem fortfarande och jag saknar deras varma armar. Jag började arbeta i Oslo för att kunna tjäna lite pengar för att sedan flytta till Frankrike med min nya kärlek.
Vi hade inte haft kontakt på ett tag, men nu när vi bodde i samma stad kunde vi träffas på en kaffe. När jag såg han gå ner för Karl-Johan kände jag inte lika starkt som innan. Jag såg att han inte var den person jag kom ihåg, och jag kände inget när jag tog tirkken tillbaka.
Men tankarna om den jag träffat tidigare finns fortfarande där gjorde att jag inte släppte honom ändå.
Det gick såpass mycket tid att jag flyttade till Frankrike som jag och min pojkvän planerat. Där byggde vi upp ett nytt liv men nya vänner som kommer att stanna hos mig i många år. Det var en av det roligaste jag gjort, men jag ångar ändå inte att jag inte åkte tillbaka efter jul.
Det började bli något kognitivit beteende hos oss i våran lägenhet i västra Frankrike. Vi hade roller som den svaga och psykologen och jag kände mig bunden till något jag inte var. När lovet kom från univeritetet reste vi till Sverige för att träffa våra famlijer. Och meningen var att vi skulle resa tillbaka och fortsätta studierna, men så blev inte fallet för mig.
Jag hade pratat lite med honom över nätet och sagt att jag skulle tillbaka till Sverige ifall han ville ses. den 26:e december kom han till min mammas gård som ligger lite utanför Åmål i skogen. Han åkte alltså bil till mig på kvällen från Arvika bara för att få.. vad då? Varför skulle han vlija lägga tid på att åka till mig? Vad vill han få ut av det? Att vi hade haft bra sex innan var ju ingen fråga om, men det finns väl andra som är närmare om det var fallet. Jag förstod inte varför, och det gör jag inte idag heller.
Men där kom han, i en silver mercedes-benz och pakerade utanför huset. Lätta steg upp för trappan och ett glatt "hej". Där stog han, han som alltid har följt mina drömmar så länge.
Vi satt uppe i min styvbrors dubbelsäng i ett mörkt rum med tända ljus. Vi hade te och skulle kolla på filmen Tillsammans på datorn. Vi satt och små pratade om hur förjävlig människan är och alla tankar om skogen och rymden. Det var då, jag sa det. Inte att det skulle få gå en minut till utan att jag får bli av med den bördan jag burit på så länge.
- Förstår du egentligen hur länge jag har vart kär i dig?" sa jag. Och efter det sa jag allting. Han satt där mittemot mig och blickade med sina ögon och han lyssnade och han förstod.
Jag hade inte förväntat mig någonting bara jag fick ur mig allt jag burit på så länge. Och jag fick en respons jag inte ens vågat hoppas på.
Nu är det han och jag, den där pojken jag blev förälskad i för så många år sedan som liten flicka. Det är han jag vill dela resten av mitt liv tillsammans med, Matti.
|
